” Livets Bog återger upplevelsen av denna allomfattande ’Livets religion’ och har manifesterats i syfte att stimulera utvecklingen av individens förmåga att själv förstå denna religion, så att han blir i stånd att själv se vad han bör och inte bör företa sig, vad som är verkligt och vad som är overkligt – inte med utgångspunkt från Livets Bog utan med ledning av livets eget språk. Man må därför förstå att Livets Bog i intet fall kommer att stimulera till skapandet av någon sekt, religion eller trosbekännelse – särskilt som Livets religion, som förut nämnts erkänner alla levande varelser, både de som har trosbekännelse och de som inte har någon, både de s.k. ’heliga’ och de s.k. ’ogudaktiga’, både djur och människor, som sina födda medlemmar, utövare och anhängare. ”    (Livets Bog, stycke 15)

Martinus skriver också en rad kompletterande böcker. I ’Den eviga världsbilden’, utgiven i fyra band, åskådliggör han livets grundläggande principer med hjälp av sina bildsymboler. Därutöver finns böckerna ’Logik’ och ’Bisättning’ samt 28 mindre böcker, som alla förklarar vad som kännetecknar ett logiskt och kärleksfullt tänkande och handlande. ’Bönens mysterium’, ’Den idealiska födan’, ’Vad är sanning’, ’Två slags kärlek’, ’Kosmiskt medvetande’, ’Genom dödens port’ är några av titlarna.

Mot slutet av sitt liv beslöt Martinus att hela hans författarskap skulle ges ut under namnet ’Tredje testamentet’. Med det tredje testamentet får kärleksbudskapet i kristendomen sin fullständiga logiska motivering i form av en andlig vetenskap, där humanism och logik kan förenas.

Kristendom är enligt Martinus inte detsamma som den kyrkliga tradition som vi förknippar med ordet. Verklig kristendom är identisk med den livssyn och det sätt att vara som vi fått kännedom om genom Jesus från Nasaret. Genom hans levnadsöde fick mänskligheten en levande demonstration av kärlekens förhållningssätt, en förebild i den vidare utvecklingen fram emot en verkligt mänsklig värld.

I dag, tvåtusen år senare, när vi befinner oss i den vetenskapliga tidsåldern, börjar människan bli mogen att själv ’kunna bära sanningen’. Hon får då bruk för en klargörande vetenskap om verkligheten bakom den religiösa föreställningsvärlden, en förklaring av Guds liv, dvs. av den ’Fader’ som Jesus talade om. Då besannas också dennes förutsägelse att det var ’de kommande släktena’ som skulle få tillgång till hela sanningen, förmedlad av ’Hjälparen den helige Ande’. Denna ’ande’ är själva det kosmiska medvetandets syn av livets grundläggande förhållanden.

Tredje testamentet vill således visa att livet utvecklar sig genom en kärlekens logik, där erfarenheten av såväl mörker som ljus är nödvändig för att varje människa själv till slut ska komma att uppleva Gud och förstå innebörden av den gudomliga slutsats som säger att ’allt mycket gott’.