” De
gudomliga, genom ’Bibeln’ och andra heliga böcker vidareförda
berättelserna har alltså mera till ändamål att vara en
’vägledning’ för ett speciellt utvecklingssteg inom
’tillvänjningszonerna’, där väsendets egen synkraft ännu inte
är tillfyllest, än de har till uppgift att vara ett för alla
steg vetenskapligt detaljerat uttryck för den eviga absoluta
sanningen i sin helhet. En sådan analys är ju endast till för
den högintellektuellt begåvade och inte för den primitive. Det
är just denna insikt som får världsåterlösaren att bebåda
ankomsten av en sådan högintellektuell analys
i
form av ’hjälparen den helige Ande’, som skall
lära människorna det som hans samtid inte kunde fatta. ’Den
helige Ande’ är ingenting mindre än det allra högsta vetandet
om Gud, ja, är själva livsmysteriets lösning, vilket alltså
vill säga: den absoluta sanningen, avklädd sina forntida
slöjor och anpassningar till de ointellektuella
utvecklingsstegen och därför framträdande i sin absoluta
renkultur som en logisk tankeföljd eller vetenskaplig
uppbyggnad, som kan vara näring för det högintellektuellt
eller efter andlig vetenskap hungrande väsendet. Detta
uppenbarande av ’den helige Ande’ är sålunda
världsåterlösningens sista fas i spiralkretsloppet. Efter
denna fas kan väsendet börja se detaljerna i det högsta ljuset
med egen synkraft eller förnimmelseförmåga och behöver då inte
längre andra väsens vägledningar eller tolkningar av det eviga
ljuset. ”
(Livets Bog stycke 1166)
|
